Sara Mac Key

Det är lätt att bli melankolisk när man lever sig in i vadarfåglarnas liv. De första startar höstflytten redan i början av juni. Det får liksom sommaren att snörpas ihop. När detta skrivs är det mitten av juli och Gabriel Norevik från Lunds universitet hoppas fånga några skogssnäppor, gluttsnäppor och svartsnäppor på väg mot tropikerna. Den ljumma Hornborgasjön känns mer som ett tropiskt mangroveträsk än en västgötsk slättsjö.

Granbarkborren har kastat ännu mer bränsle på en redan infekterad skogsdebatt. Naturreservaten har kallats ”yngelplatser för granbarkborren, som hotar omkringliggande produktionsskogar”. Från naturvårdssidan har man i stället lyft fram att värdefulla gammelskogar har avverkats utan grund, med barkborren som frisedel. Martin Schroeder är professor i skogsentomologi vid Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) och har följt granbarkborrens toppar och dalar sedan 1980.

På jakt efter granbakborre De senaste årens historiska barkborreutbrott är över, men med ett allt varmare klimat kommer granbarkborren snart att få ny luft under vingarna. Tillsammans med en barkborrehund har Sveriges Natur kommit skogsnäringens mest fruktade bagge närmare inpå livet. Camilla Lundgren bär kamouflagekeps och mörkgrön nätanorak som en rustning mot knott och älglusflugor.